Cyklelturen slutade olyckligt...
Mini snubblade i lekparken och flög
rakt in i en betongring.
Där stod vi med två cyklar.
2 små som gallskrek.
Blodet sprutade ur stackars minis panna.
En mamma och pappa som försökte behålla lugnet.
Efter många försök av limning och
tejpning på akuten.
Beslöt dom sig för att söva och sy ihop såret.
Oj vad mammmahjärtat värkte.
Känslan när han sövs i min famn.
Vill jag aldrig mer känna på.
Den tunga, slappa lilla kroppen...
Att lämna de värdefullaste man har i detta kalla rum
med massa främmande människor.
Fruktansvärt.
Även om jag visste att han var i goda händer...
Tur att de gick fort.
För minuterna kändes som timmar.
Trots fast, lite sömn, väntan och åter väntan.
Var han så tapper vår älskade gosse.
Han kan konsten att hålla humöret
uppe i alla situationer.
Nu är vi i alla fall hemma och
mini mår prima.
Ska fortsätta packa nu.
Imorgon åker vi till farmor o farfar.
Underbart.
Hoppas vädret är med oss.
Fin måndagkväll!
Tur att ni är så coola som mna kan bli =o) Skönt att det gick bra för tappre mini.
SvaraRaderaHoppas ni få en lite stillsammare vistelse i Lycksele.
kram!! e
Fy och Fasa så obehagligt. Det är bland det värsta om inte vet värsta som finns när man måste söva små. vidrigt. Tur att ni är ni.
SvaraRaderaKyss